Faktadel

Romantiken

Som litterär epok ägde romantiken rum i början av 1800-talet och utvecklades ur förromantiken, som pågick under 1700-talet. Epoken uppkom till en början i Frankrike och Tyskland, men spreds sedan vidare till bland annat Storbritannien. Under romantiken var det känslor, fantasi och drömmar som värderades och man övergav tron på förnuft och vetenskap. Människor försökte alltså medvetet som omedvetet att protestera mot de idéer som hade funnits under föregående epok, kallad upplysningen.  

Folkhistorien och det som var säreget för ett land fick också mer uppmärksamhet under romantiken. På jakt efter folksagor åkte man ut till landsbygden där byborna själva fick dela med sig av sina historier. Intresset för det övernaturliga och skrämmande växte också under epoken. Människans undermedvetna och sådant man tidigare inte hade diskuterat öppet i samhället, såsom mystik, accepterades allt mer och mer. Mary Shelley, Walter Scott och Bröderna Grimm är exempel på framgångsrika romantiska författare.

Mary Shelley 

Året var 1797 när en liten flicka vid namn Mary Woodstonecraft föddes i centrala London, England. Det visade sig bli en tuff start på livet då Marys mor, bara några dagar efter sin dotters födelse, avled i barnasäng - vilket lämnade fadern ensam till att uppfostra Mary och hennes äldre halvsyster. Efter några år kom Marys far att gifta om sig och i samma veva blev de ekonomiska problemen ett faktum. När Mary uppnådde skolålder visade det sig att förutsättningarna till utbildning var dåliga, men trots detta lyckades hennes far förse henne med en mycket bra kunskapsbas. 

Som dotter till en filosof och författare fanns kreativiteten i generna och redan som tonåring väcktes Marys intresse för litteratur och författarskap. Hennes texter präglades av ett intresse för fantasi och det okända, vilka var mycket tidstypiska teman för epoken. Hon kom under hela sitt liv att ägna sig åt sin författarkarriär och under en vistelse i Italien fick hon idén till sitt mest kända verk, Frankenstein. Som ung gifte sig Mary med den mycket kände författaren Percy Shelley och trots att hon blev hyllad för sin skräckroman, levde hon för det mesta i skuggan av sin makes framgångar. Tillsammans fick paret Shelley fyra barn, varav tre kom att avlida i tidigt barndom. 

Under Marys sista år i livet drabbades hon av en rad sjukdomar och hon var av denna anledning inte särskilt verksam som författare. År 1851 avled hon som följd av vad man trodde vara en hjärntumör. Kanske är det just så att Mary först efter sin död fick den uppmärksamhet hon verkligen förtjänade. Idag återges hon i historieböckerna som skaparen av litteraturens populära skräckromaner, men hon hyllas också för att ha varit en mycket skicklig skribent.

Frankenstein 

År 1818 publicerade Mary Shelley skräckromanen Frankenstein, som handlar om den unge studenten Viktor Frankenstein. I boken är Frankenstein väldigt intresserad av naturvetenskap, inte minst fysiologi. Livsalstringens gåta var det som fascinerade honom mest, men för att lösa denna gåta behövde han först lära sig om döden.

   Efter att ha undersökt gravvalv och benhus beslutar han sig för att försöka ge liv åt döda kroppar. Det är under en novembernatt som han äntligen blir klar med sin skapelse, men oron över att väcka "det" till liv är omöjlig att ignorera. Monstret framför honom är ingen vacker syn. Med dess gula hy, svarta läppar och stora muskler är det självklart att det inte finns en plats för "det" i samhället - monstret hade skrämt livet ur vem som helst. När Frankenstein slutligen ger liv åt sin skapelse drabbas han av panik. Hade han verkligen tänkt igenom konsekvenserna av att återuppväcka de döda?  

Ovetande om att monstret är ofarligt gömmer sig Frankenstein från det och utpekar det som en fara för mänskligheten. Monstret reagerar genom att fly ut i skogen, bort från människorna och sin skapare. Efter att under en tid ha levt ensam i naturen växer ilskan gentemot Frankenstein och monstret beslutar sig för att hämnas.

 I en text samlar Monica Stolpe utdrag från boken och sammanställer de tre huvudpelare som berättelsen bygger på, det vill säga:

• Studenten Viktor Frankensteins forskning och hans bakgrundsanalys 
• Tankar om livet 
• Monstrets situation och dess känslor