Resan dit
Skymningen sänkte sig
sakta över byggnaden medan solen kastade sina sista strålar genom de smutsiga
fönstren. Från salens hörn sprakade högtalarna och ur dem meddelade en avlägsen
röst att muséet skulle stänga om några minuter. Väktare i svarta dräkter
började sakta utrymma salen på besökare och efter en tid slocknade de massiva
kristallkronorna i taket.
Bakom en stor skulptur, som såg ut att vara hämtad
från antiken, stod de tre ungdomarna tätt ihop och höll andan, medan väktare
ovetande lunkade förbi dem i halvdunklet.
-
Vi måste skynda
oss, viskade Sofia.
Ytterligare några lampor slocknade och medan
besökarnas röster blev allt färre och färre smög de tre ungdomarna vidare in i
ett annat rum, med en utställning om romantiken. En stor skulptur av Frankensteins
monster blockerade glaspartiets ljusinsläpp och endast några ensamma solstrålar
fann sin väg in i rummet. I mitten stod en mäktig tavla, vilken ungdomarna
genast närmade sig.
-
Vad håller vi på
med egentligen? undrade Amina.
-
Tre minuter kvar
innan väktarna går en sista gång, sa Oskar och gestikulerade mot de andra två
att slå sig ner i en ring på golvet framför tavlan.
Tavlan var enorm och
avbildade vad som såg ut att vara en marknad från 1800-talet. Medan de tre satt
där och studerade målningen, började dess former och färger sakta smälta samman
i en enda dimma. Svart rök slingrade sig ur väggarna och började cirkulera i
rummet. Allt blev svart.
Uppvaknandet
De vaknade upp med ett ryck. Tillsammans blickade de
ut över den underliga staden, som var packad av människor som försökte ta sig
fram i de trånga gränderna längs kullerstensgator.
-
Vad hände? sa
Oskar. Vi skulle ju bara kolla på tavlorna?
-
Kolla våra
kläder! utbröt Sofia med skratt och pekade på våra nya utstyrslar.
Hennes jeans och t-shirt hade bytts ut mot en
gammaldags klänning i vackert blommönster. Aminas kläder hade bytts ut mot
liknade och Oskar stod där i knälånga byxor, långrock och broderad väst.
-
Var är vi och
vad hände? utbrast Amina.
-
Jag känner igen
det här, sa Oskar och kisade mot himlen. Titta där uppe, flaggan! Vi måste vara
i England… Är det bara jag eller är omgivningen här är skrämmande lik målningen
på muséet?
-
Men hur..? började
Amina, men avbröt sig då Oskar och Sofia började röra sig in i den täta folkmassan.
-
Hallå?! Vart ska
ni? ropade hon och sprang sedan ifatt dem.
Med lätta steg över kullerstensgatorna promenerade
de tre ungdomarna runt för att upptäcka staden. På den stora marknaden hördes
röster från alla håll. Fiskare rensade sin fångst och lassade upp den nyfångade
fisken i trälådor. Bagare bar ut nybakta bröd ur de stora stenugnarna och
hundratals människor rörde sig mellan de olika marknadsstånden. Mitt emot
ungdomarna försökte en kvinna springa över gatan, men i samma stund kom en häst
med droska travandes mot henne. Kvinnan hann nästan över men blev tillstött av
hästens sida, vilket fick henne att tappa fotfästet och falla mot marken.
Hennes korgar fyllda med matvaror flög åt alla håll och de tre ungdomarna
sprang snabbt fram till henne.
-
Åh nej! utbrast
hon. Vilken otur!
-
Det viktiga är
att du hann över vägen och inte blev överkörd, sa Sofia. Vi kan hjälpa dig med
att plocka ihop varorna.
-
Åh vill ni det?
Tack så hemskt mycket. ”Mary Shelley” sa
hon och sträckte ut handen för att hälsa.
-
Författaren Mary
Shelley? undrade Amina förvånat.
-
Det stämmer, svarade
Mary med ett leende. Vill ni följa med mig hem för en kopp te som tack för
hjälpen? undrade hon.
-
Ja, hemsk gärna,
svarade Oskar och talade för hela trion.
De tre ungdomarna
följde glatt efter Mary. De var nyfikna och kunde inte förstå att de hade haft sådan
tur att möta en verkligt betydande författare för romantiken. Runt om dem hade
kuskar fullt upp med hästar och droskor, som skulle lastas med bagage och köra
runt de mest förnämsta av människor. Mary kom själv från medelklassen och
föredrog att promenera, oavsett de tunga korgarna med matvaror hon bar på. Det
var varmt och lite fuktigt utomhus, som om regnet hängde i luften. I tumultet
av folk gick ungdomarna tysta, men inom dem surrade det av förväntningar och frågetecken.
De ville veta allt om Mary Shelley och hennes författarskap. Varifrån kom inspirationen till att skriva Frankenstein?
Efter
en tids promenad genom gator och gränder stannade Mary och de tre ungdomar till
framför ett hus med ljusgul fasad och vita knutar. Där det låg var det endast
ett hus i mängden i det mycket tätbebyggda området. Mary öppnade grinden till
det svarta staketet som inhägnade en buskig och igenvuxen trädgårdsplätt
framför huset. De tre ungdomarna följde nyfiket efter henne och stängde grinden
efter sig. Tre trappsteg upp och ungdomarna stod på trösklen till Mary Shelleys
hem, de frös till is och bara gapade.
-
Hallå där, ska ni inte stiga på? sa Mary
och kunde inte dölja sin förvåning över de tre fånen.
Ungdomarna
vaknade upp som ur en trans och Oskar harklade sig.
-
Ja jovisst, svarade han nyvaket.
De
steg in och tog av sig sina ytterkläder, vilka Mary omsorgsfullt hängde upp på
galgar i garderoben bredvid ingången. Därefter följde ungdomarna henne genom en
långsmal korridor, vidare in i ett litet kök. Mitt emot den mycket primitiva
köksbänken stod ett bastant matbord i ek och Mary gestikulerade åt ungdomarna
att slå sig ner. Hon lyfte upp matkorgarna på köksbänken och plockade sedan
fram en teservis i sprakande färger. Medan hon serverade dem korv, bröd och ost
inleddes ett samtal om hennes författarkarriär.
-
Vi måste erkänna att vi är stora
beundrare av dig och inte minst din roman Frankenstein,
sa Amina. Jag funderar över vad det var som fick dig att skriva en så pass
revolutionerande bok, som istället för att vara upplysande och förnuftig
handlar om fantasi och skräck?
-
Jag vet inte riktigt vad det var,
svarade hon. Jag har alltid varit en banbrytare och anledningen till att jag
valde att skriva en ruggig berättelse tror jag grundar sig i att sorg har varit
en stor del av mitt liv. Min mor dog strax efter min födelse, tre av mina barn
dog likaså och min make dog för några år sedan. Nu har jag bara en son kvar och jag är Gud evigt
tacksam för honom.
Hon
såg sorgsen ut, men tog ett djupt andetag och log åter mot sina gäster.
-
Men jag måste erkänna att jag dessutom
ville trotsa de idéer som funnits om att vetenskap ska dominera allt, fortsatte
hon. Det finns gränser för vad vi människor får göra och att återuppväcka döda
är absolut inget vi bör försöka oss på.
-
Finns det något budskap med boken?
undrade Oskar
-
Tja, jag antar att buskapet är att visa
att det kan gå väldigt fel om vetenskapen har för stor makt och får hantera
sådant som liv och död.
-
Hur fick du inspiration till att skriva
boken? undrade Sofia.
-
Inspirationen till att skriva boken kom delvis
av att ha hört om ett verkligt försök där man ville återuppliva en död
människa.
-
Jag förstår, sa Amina och rätade på
ryggen en aning. Hur skulle du generellt sett beskriva din bok?
-
Oj, vilken svår fråga! utbrast Mary och
fnissade till. Jag skulle nog säga att den, förutom att vara kritisk mot
vetenskapen, också är fylld med känslor, fantasi och naturbeskrivningar. Att
använda sig av naturen i dessa miljöbeskrivningar är ett smart knep för att
bygga upp stämningen.
-
Har du något exempel på det? undrade
Sofia.
-
Alldeles i början av boken minns jag att
jag skrev ”regnet smattrade dystert mot
rutorna” och just denna mening är väl ett typiskt exempel på hur man bygger
upp stämningen med hjälp av naturen, i detta fall med hjälp av vädret.
-
Men det är väl också så att du använder
naturen, inte bara för att skapa en dyster
stämning, utan också för att helt enkelt skapa en känsla hos läsaren som passar
in i sammanhanget? frågade Amina intresserat.
-
Det stämmer alldeles utmärkt min vän,
svarade Mary. Låt mig gå och hämta boken så ska jag ge er några fler exempel på
meningar av detta slag.
Från
ett rum längre bort i den långsmala korridoren hörde man golvet gnälla under
Marys fötter och efter att ha rotat bland böckerna i bokhyllan, återvände hon
med en dammig bok i händerna. Någonstans där under dammlagret skymtade man
bokstäverna av bokens titel. Hon bläddrade en stund, flackade med blicken längst
de svartvita sidorna och fokuserade sedan åter på de tre.
-
Sådär ja, sa hon. Till exempel ville jag
på ett ställe i boken göra läsaren ivrig och aningen uppskrämd, genom att bygga
vidare på meningen; ”En kulen
novembernatt var mitt verk fullbordat”. Längre fram i boken bygger jag istället
upp en positiv känsla genom att skriva; ”När
jag vaknade var det mitt på dagen, och lockad av solen, som lyste upp den vita
marken, beslöt jag att fortsätta min färd.”
-
Ni verkar använda naturen på detta sätt
ganska ofta i boken, konstaterade Oskar. Jag har själv läst din roman och skulle
säga att naturen även blir viktig för monstrets del. Eftersom monstret flyr ut
i skogen, för att komma bort från civilisationen och Frankenstein, så blir
naturen dess enda hem och trygghet.
-
Så är det definitivt, instämde Mary. I
naturen finner man dessutom de heliga budskapen och vad som verkligen betyder
något.
-
Hur är det när det kommer till
berättarteknik i boken? undrade Sofia.
-
För att undvika krångel höll jag bokens
struktur ganska enkel, svarade författaren och sörplade lite på teet innan hon
fortsatte: Men jag skulle ändå säga att bakom enkelheten så finns det en hel
del tankar, sådant som man som läsare kanske tar för givet. Jag använde mig också ganska mycket av Frankensteins
dagboksanteckningar i min berättelse, vilket blev ett smart knep för att beskriva
allt från vädret och monstrets uppvaknade, till Frankensteins tankar och
känslor. Jag skriver hela tiden i första person, både utifrån monstrets
perspektiv och utifrån Frankensteins. Jag
tycker detta är ett bra sätt för att göra monstret mer mänskligt och väcka
empati hos läsaren.
-
Du lyckades verkligen väcka empati hos
oss tre iallafall, sa Oskar medan de andra två nickade instämmande.
Han
fortsatte:
-
Jag tycker det är väldigt intressant hur
du skriver berättelsen utifrån just monstrets perspektiv och hur man får se världen
annorlunda. Därav kände jag att jag fick en bättre uppfattning om hur det är
att vara fångad i en kropp som inte stämmer överens med ens psyke.
-
Skulle du kunna utpeka något tidstypiskt
för din roman? undrade Sofia.
-
Svårt att säga, men jag antar att det
har blivit väldigt populärt att skriva lite mer fria texter. Med tanke på att
allt fler har gått med i revolutionen mot vetenskap, har även litteraturen
påverkats av samhällets förändringar. Jag tror folk har saknat fantasin och det
magiska, det som antikens litteratur präglades så mycket av. Det här med att
använda dagboksanteckningar och naturbeskrivningar i sin berättelse tror jag
också börjar bli allt vanligare.
-
Jag måste också säga att jag tycker du
skriver oerhört vackert och dina miljöbeskrivningar gör verkligen berättelsen
levande, tillade Sofia och la handen över hjärtat.
-
Åh tack, vad ni smickrar mig, sa Mary, rätade
på sig en aning och tittade ner på sina fötter, medan hennes kinder antog en
klart rödare nyans.
-
Tack så hemskt mycket för att du bjöd
oss på mat och visade oss ditt hem, sa Amina och gnuggade händerna mot varandra
så att brödsmulor flög åt alla håll. Vi kommer aldrig att glömma denna stund
med dig.
-
Jag kan inget annat än att tacka för
hjälpen med matvarorna, sa Mary och log brett.
De
tre ungdomarna skakade hand med författaren och begav sig mot ytterdörren. De
tog på sig sina ytterkläder och stängde sedan dörren efter sig. Allt blev åter
svart.
Återkomsten
-
De verkar vara oskadda. De har haft en
otrolig tur, de flesta skulle inte ha överlevt det här, sa en mörk röst i
bakgrunden.
Knappt
vid medvetande satte sig de tre ungdomarna upp och gnuggade sig i ögonen. Det
var fortfarande mörkt på muséet, men solen hade gått ner och receptionen där de
befann sig var tömd på människor.
-
Vad hände? Vilken dag är det? frågade
Amina ostadigt.
-
Det är fortfarande fredag, svarade
mannen med den mörka rösten. Ett stort läckage av kväveoxidul från källaren
gjorde att giftig gas spreds via ventilationssystemet hit. Ni verkade ha varit
medvetslösa i några minuter innan vi hittade er. Ni har klarat er, men ni bör
ändå ta er till sjukhuset och titta upp eventuella skador. Ni bör vara medvetna
om att kväveoxidul kan ge kraftiga hallucinationer.
Efter
ett kort besök på sjukhuset fick ungdomarna till slut knalla hemåt. De var trötta
och förvirrade, så de beslutade sig för att skiljas åt och träffas imorgon
igen. Alla möjliga tankar for runt i deras huvuden. Vad hade hänt egentligen? Hade
allt varit en enda hallucination? Hade de inte befunnit sig i England och
träffat Mary Shelley? Allt kändes ju så verkligt.
När var och en kom hem
till sig kunde de inte släppa tanken om äventyret i England och mötet med Mary.
De satt uppe hela natten och efterforskade i saken. Oskar tittade upp
information om Marys privatliv, för att kunna bevisa för sig själv att allt de
fått höra i hallucinationen var ett enda stort påhitt. Till hans stora
förvåning visade det sig att allt som stod om Mary Shelley på Internet
överensstämde med vad det fått veta i hallucinationen. Allt som Mary hade berättat
om sig själv och sitt liv, kunde man också läsa om på ett flertal olika
hemsidor. Det stod om hur Marys liv hade präglas av sorg, hur hennes mamma hade
dött i barnasäng, hur hon hade förlorat sina tre söner och hur hennes man hade
dött alltför tidigt i livet. Alla motgångar i sitt liv hade delvis givit
inspiration till att skriva en skräckroman om livet, döden och ensamhet.
Troligen var det också av denna anledning som hon blev en banbrytare och gav karaktär
åt ett romantiskt sätt att skriva på. Hon var fascinerad av skräck, skeptisk
till vetenskapen och en förespråkare för människans inre själ – det var så hon
hade beskrivit sig själv, så vi hade uppfattat henne och enligt källorna
verkade allt detta dessutom vara sant. Höll
han på att bli galen?
När
Sofia kom hem gjorde hon samma sak som Oskar, för att försöka få rätsida på
hela situationen. Hon sprang genast upp på sitt rum, började rota i gamla lådor
och fann slutligen det hon letade efter; bokanalysen om Frankenstein som hon hade skrivit för några år sedan. Hon skummade
snabbt igenom ett stycke:
Frankenstein
bygger mycket på känslor, fantasi och drömmar. I verket finner man många
naturbeskrivningar som används för att bygga upp stämningen och göra berättelsen
levande. Kritiken mot vetenskapen är också en väsentlig del av boken.
Vetenskapen är enligt Shelley viktig, men ska inte komma att dominera över de
beslut vi tar i livet eller helt och hållet bestämma över samhället. Det finns
vissa saker som vetenskapen inte kan kontrollera – liv och död är exempel på
detta. Shelley menade att detta var
något vetenskapsmännen måste acceptera och om de inte insåg sina begränsningar
kunde konsekvenserna leda till en massa problem.
Boken är lättläst, men innehåller en del
föråldrade ord och uttryck som inte är lika vanliga idag,
t.ex. ” Kallsvetten betäckte
min panna.”. Boken är skriven i
första person, både utifrån Frankensteins perspektiv, men också utifrån
monstrets. Att använda denna typ av berättarteknik är ett smart knep för att
lyckas väcka läsarens förståelse och empati för monstret. Som läsare kan man
fundera över vem som egentligen tar rollen som ett monster? ”Monstret” eller de
som bestämmer sig för att behandla honom som ett?
I analysen kunde man till Sofias besvikelse inte
läsa något om Marys privatliv. Innan hon hann göra vidare efterforskningar
somnade hon utmattad framför läslampan på sitt skrivbord.
Dagen
därpå träffades de tre ungdomarna på ett café i centrala Uddevalla. När de
slagit sig ner vid ett bort började de genast prata i mun på varandra. Oskar
berättade om vad han hade läst på Internet och att allt de fått veta i
hallucinationen verkade vara historisk fakta. Amina fortsatte med att berätta
att hon själv hade gjort efterforskningar i epoken. Hon hade jämfört allt de
sett i hallucinationen med det som fanns att läsa om England under romantiken,
och kommit fram till att det fanns många likheter. För det första verkade mötet
med Mary Shelley infinna sig någon gång under mitten av 1800-talet, vilket var
precis då Romantiken varade. Gatorna, folket och allt annat runtom antydde på
att hallucinationen tog dem tillbaka i historien. För det andra hade ungdomarna
sett de där ”uråldriga hippisarna”, som man kunde läsa om överallt - de som
satt på lortiga bänkar och filosoferade om livet, känslor och drömmar. De hade,
precis som många andra, fått nog av vetenskapens makt och eftersökte mer frihet.
För det tredje hade ungdomarna också hört talas om ett flertal folksagor som
berättades runt om i staden, vilket enligt Amina också var mycket typiskt för epoken.
-
Men jag förstår inte, sa Sofia. Hur är
det möjligt att några minuter kan kännas som en hel dag?
-
Och hur är det möjligt att vi alla
upplevde samma hallucination eller vad sjutton det nu var? svor Oskar.
-
Och hur kunde vi veta så mycket om saker
vi aldrig tidigare fördjupat oss i? Hur kunde vi känna till Marys liv och ha en
så klar uppfattning om romantiken? förtydligade Amina.
De tre vännerna fortsatte sin livliga diskussion,
men någonstans djupt inom dem visste de att det var meningslöst. Troligen
skulle de aldrig få några vetenskapliga svar på frågorna. Troligen skulle de
aldrig ens få några svar överhuvudtaget. Om det var magi, ett ruggigt
sammanträffande eller rent av en tidsresa de hade fått uppleva, var något
ungdomarna skulle komma att fundera över under en lång tid. Precis som Mary
Shelley hade sagt så finns det en del saker som människan inte bör lägga sig i.
För vem vet hur det kan sluta då?
Väldigt kreativt och bra skrivet, väldigt sammanhängande, samma stil genomsyrar hela arbetet. Berättartekniken var utmärkt, vi gillade att ni berättade som en allvetande. Ett intressant inslag var när ni letar upp information efter resan, och ni upprepar den informationen många gånger, så man lär sig snabbt.
SvaraRaderaMan kan se likheter mellan Romantiken och Antiken i budskapen exempelvis i illiaden (vår text) och Frankenstein (er text) där budskapen har gemensamt att mna inte ska låta människan tro att den kan styra över liv och död (det gör gudarna i antiken, och gud under romantiken). Vi tyckte att det var bra att ni visade Marys tacksamhet till Gud för att hon hade kvar sin son, då förstår man bättre hur stor roll religionen spelade. Religionen spelade stor roll under antiken också. I Frankenstein har Mary dok ett väldigt annorlunda berättarperspektiv än i Illiaden, då man beskrev ur en allvetande berättares perspektiv. Vi hade gärna sett en större del av texten i inläggen, så att mna fick en bättre uppfattning av berättandetekniekn och användandet av naturen. Kanske hade man kunnat låta Mary läsa en bit?
Vi ser många skillnader, men den största anser vi vara att känslor och miljöer beskrivs mer nyanserat. I Frankenstein är grunden vetenskap, medan Divina Commedia är baserad på tro. Det är mycket känslor hela texten igenom. Dessa är noggrant beskrivna och utbroderade. I Dantes verk ser man inte känslobeskrivningar i lika stor utsträckning. Detta gäller även miljöbeskrivningen.
SvaraRaderaDen likhet vi kan se mellan texterna är författarna vill få fram det hemska. Dante skriver om döden och helvetet, medan Shelley skriver om monster och död.
Vi anser att er intervju var väldigt intressant och givande. Något vi har att anmärka på är att ni skrev faktadel för sig, vilket blev torrt. Ett tips är att ni hade kunnat väva in den på ett snyggt sätt i själva berättelsen.
Vi vill även tillägga att ni missat att lägga in den text ni analyserat så vi fick själva leta upp den. Ni använde bara korta citat för analys!
SvaraRaderaTexten är mycket strukturerad och utmärkt uppbyggd, det är även bra och pedagogiska avdelningar. Detta gör det mycket enkelt att läsa och att förstå eftersom läsaren inte behöver leta efter en viss fakta. Ni använder er av bra och snygga ordval. Eftersom vi har samma epok kan inte en så stor jämförelse göras, en stor skillnad mellan författarna är däremot att Goethe inriktade sig mer på kärlek istället för fantasy.
SvaraRaderaI andra inlägget kan det bli förvirrande att ni blir förvånade trots att ni vet att ni ska åka tillbaka, har massor med frågor och tidigare skrivit bakgrundsfakta. Ett alternativ hade varit att inte nämna att ni skulle åka tillbaka till epoken i bakgrundsfakta och ett annat att ni inte blev förvånade och undrade vad som hänt. Ytterliggare en likhet mellan Shelly och Goethe är att de båda trotsade, alltså gick mot strömmen. Goethe var ju en av de första som började skriva romantiskt och känslosamt. Självklart finns det även epoklikheter såsom naturen, känslosamma texter, kritik mot vetenskapen och ingen censur. Sen nämnde ni att Shelly använde sig av dagboksanteckningar från Frankenstein också, vilket är samma perspektiv som Goethe använde sig av i sin bok: ”Den unge Werthers lidanden” genom breven. Det är ett effektivt sätt att komma åt mycket tankar och känslor från individerna, karaktärerna i litteraturen. En till likhet är att Goethes liv också bestod av mycket sorg. Det var en cool idé med hallucinationer men samtidigt konstigt eftersom ni visste att ni skulle dit, enligt bakgrundsinformationen. Varför och hur blev allt helt plötsligt svart, en anledning till händelsen kunde eventuellt ha bäddats in.
Snygg struktur, bra styckindelning och snyggt slut! Snyggt jobbat helt enkelt
Mycket bra beskrivningar kring miljön, det tidstypiska- det la ni mycket krut på, snyggt! Bar sammanhängande historia med bra story. Tyckte dock att inledningen var lite märklig, varför smög de runt på museet? Hade velat ha en tydligare uppdelning i texten, få styckeindelningar gjorde det tungt att läsa. Innehållet i texten var däremot lättsam, informativ och påhittig! Shelley är en författare som är raka motsatsen till Cervantes(vår författare) då Mary beskriver natur och vetenskap mm. till skillnad från cervantes som använder sig av ett ledigt språk med humor och äventyr för att nå fram i sina verk. Vi tycker verkligen om Shelleys story och tyckte det var kul att få läsa om en kvinnlig författare för omväxlings skull!
SvaraRadera